allt som är bra med mig har jag förmåga att glömma bort.

jag kan läsa det om och om igen.
tröttnar aldrig.
men jag måste sluta tänka och drömma.
om det som aldrig mer kommer tillbaks.

jag har aldrig längtat så mycket efter det här som jag gör nu ...



Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0